Hampe vad beror vobblingen på.
Oh my God! Nu yttrar du frågan som inte får ställas.
Månget bra forum har gått i graven eller fått stängas ner under månader efter det att någon aningslöst ställt just den frågan.
..så den frågeställningen kastar jag mig gladeligen över. Konflikt är kul!
Låt mig med en gång slå fast att "wobbel" finns inte.
Ha! Har jag er uppmärksamhet nu?
"Wobbel" har blivit ett töntigt samlingsnamn på en hel massa olika instabiliteter, och samlingsnamnet "wobbla" bara fördunklar himlen och gör det svårare att ta reda på vad det egentligen handlar om.
Jag påstår att det engelska ursprungsordet "wobble" är ett onomatopoetiskt ord - alltså ett ljudhärmande ord precis som vårt svenska Korp.
Ta en plan plåtbit, någon kvadratmeter stor, håll den med bägge händerna ut från kroppen och skaka den tills den börjar leva ett eget liv - flyter runt och tappar styrseln. Hör du ljudet? Just det: "wobble-wobble-wobble"
Du har prickat plåtbitens egensvängningsfrekvens, och plötsligt har du ingen riktig styr på plåtsjoket längre.
Ta sedan och bocka plåten rakt över en bänkskivekant - ett simpelt nittiogradersveck, bara.
Gör om tricket och försök skaka liv i plåten igen...
Man brukar säga att bockningen innebär en "förstärkning" och det är visserligen sant - men i just detta experimentet har vi tack vare vecket i plåten flyttat upp nivån för där egensvängningen startar till en frekvens som vi inte når med våra lama armar.
Problem solved? Jo, kanske med en meningslös plåtbit - men en motorcykel är mer komplicerad.
Sant wobbel - alltså när man lyckas pricka den frekvens där man möter konstruktionens egensvängning och en sådan resonans skapas att motorcykelramen förlorar sina ursprungliga egenskaper och mer upplevs som resårband har säkert hänt. Någon gång.
Alltså - innan det att man fick tillgång till databeräkningsmodeller, från - låt säga 1980-talets andra hälft...? Den som säger att han upplevt "sant wobbel" på en nittiotalshoj tror jag ljuger. ...eller har satsat på warp speed i en nedförsbacke ingen stordator haft i minnet.
Dom som säger samma sak om tidigare hojar än så betraktar jag med djup skepsis - men det lustiga är att dom som kan berätta de mest hårresande historierna också är dom som monterade biffigare svingarmar i fyrkantsprofil, hängde på helkåpor som fästes med klammor kring ramrören eller svetsade "förstärkningar" på "veka punkter" hos ramen - alltså gjorde vad dom kunde för att sabotera urspungsdesignen. Därför kan det tänkas att det dom berättar faktiskt stämmer. Till viss del.
Lucky bastards! Det där är något jag hade velat smaka på själv - och gudarna skall veta att jag försökt! Det tidiga jetpiloterna som gav sig till att kolla om det verkligen fanns en ground effect. Åsso LillHampe som jagade wobbel. Sicket team...
Den instabilitet man normalt uppfattar på en motorcykel är inget annat än lite olika varianter på pendling.
Det som Dunlopteknikern i filmen inledningsvis kallar för "wobble" skulle jag hellre vilja karaktärisera som "shimmy" - alldeles normalt i lägre hastigheter.
Kan förvärras genom obalans - men även ett välbalanserat hjul kan ge liknande upplevelser. Då kan de löna sig att skrota framdäcket: trots mönster på utsidan och inget tecken på obalans kan ändå däckets stomme fått en skada som gör att det uppför sig obehagligt i låga hastigheter och kan vara farligt i högre.
Om hojen har samma beteende år efter år och däcksuppsättning efter däcksuppsättning skulle jag inte bry mig mycket om det, men om det uppträder rakt från ingenstans, eller tilltar över tid skulle jag absolut kolla upp det.
Det som i filmen rubriceras som "weave" vill jag hellre benämna "fishtailing". Visst, det är en fråga om tomato<->tomato, men det beskriver rörelsen och känslan lite bättre. "Fishtailing" kanske inte är det roligaste att råka ut för, men det är ganska enkelt att reda ut. Eller räta ut - för det var det jag brukade göra när det begav sig: En liten lätt tryckning på bakbromsen medans man fortfarande behöll drivningen framåt "strackte ut" hojen och dödade pendlingen. OBS! Bromsa med fortsatt belastning i drivlinan, alltså! Att släppa av gasen, eller rent av bromsa med frambromsen komprimerar istället rörelsen framåt i cykeln, och kan få en simpel svansviftning att utvecklas till en "tankslapper!. Å det vill man inte!
Jag skulle kunna hålla på hela kvällen att rabbla anledningar till olika sorters pendling hos motorcyklar, men på moderna motorcyklar handlar det nästan alltid om brister i underhåll - glapp där det inte skall vara glapp, eller straffad ansättning där det skall vara spel.
Dessutom kanske olämpligt monterad extrautrustning - toppbox i sig kanske inte är problemet, och kanske inte eftermarknadskåpa eller högre kåpglas än original heller är ett problem. Men tillsammans kan dom ställa till ett elände, och skapa en helt ny motorcykel som 100 ingenjörer med aldrig så vassa CAD-program aldrig kunde tänka sig - ett monster!
Eller -äsch!, så farligt är det inte. Jag tycker det är kul när det gungar och pendlar lite - så länge det är man själv som startar och slutar showen.
...å där kom vi in på en annan stor anledning till oroligheter på två hjul: Förarinducerad pendling.
Många av de läskiga fenomen somliga råkar ut för är initierat av dem själva! Små omedvetna korrigeringar,
onödiga korrigeringar måste korrigeras tillbaka igen - och plötsligt är pendlingen igång. Oförklarligt...
Mycket av det vi ser i Dunlopfilmen är medvetet triggat eller vidmakthållet av föraren - vet man vad man skall titta efter så ser man hur killen "sätter igång" processen, och det går också att se att somligt inte går att "stänga av" ögonblickligen heller. Jag kan berätta att det INTE är en patentkur att bara lägga sig ner på tanken.
Funkar på vissa hojar och vissa typer av pendling, men låt inte det vara enda redskapet i verktygslådan...
Det som absolut går att dra nytta av i filmen, nu 40 år senare är vikten av att kombinera ihop rätt däck, inte platta till dem för mycket och hålla koll på däckstrycket. Universal truth!
...å det vore ju skam annars, eftersom det är en däcksfirma som gjort filmen!
Hampe