Miljövård med MC?
- Thread starter challe
- Start date
Hampe
Skriver massor!
Härlig nyhet!
"Trialklubben" i Partille är en - vill jag minnas, MHF-klubb, som biter sig kvar och är livskraftig tack vare engagerade ledare och medlemmar.
Runt om i landet kör man förbi små röda stugor i större eller mindre förfall, med MHF-loggan flagnande och på svaj: men Partille håller fanan högt!
Efter som det är så dött här inne måste jag få bjuda på en historia som med lite god vilja kan knytas till tidningsartikeln ovan:
Jag var ute norr om staden och gjorde något jag älskar - letade stigar. Lödöse, Nygård, Upphärad - det hållet. Stigar, mindre traktorvägar - allt som går att ta sig fram och igenom på: alltså binda ihop med andra vägsystem utan att störa varken folk eller fä. Jag är bra på det, och jag tycker att det är roligt - jag har utvecklat en näsa för det helt enkelt.
Oftast ingen karta, och just denna gången ingen GPS - det var nämligen länge sedan: 1981 för att vara exakt... :lemon:
Jag hade halkat in på något som uppenbarligen var en mycket gammal sträcka, med träd som böjde sig in mot vägen, och inte sällan växte det sly rakt upp i vägmitten. Inte varit ibruk på länge, alltså.
Men, den var lovande: det kändes att den liksom ledde någonstans, och det gick att åka på rätt bra längs med den.
Ända tills... ...skogen var full med folk!
Plötsligt var det Fjällrävenjackor högt och lågt, palestinasjalar, näbbkängor och Graningedito samt Kånken överallt.
Det vara bara att bromsa stopp så det skulle bli tyst och rikta styret dit där det stod glesast med folk - givetvis ute i det sura brevid vägen: det är sällan det står folk frivilligt ute i gungflyn.
Allt väl, ingen skadad - och jag ville bara därifrån. Varför i jössenamn är det en FNL-demonstration mitt ute i skogen...?
Jag försökte kicka liv i hojen, men vart stoppad av ledaren för folksamlingen:
"Du hallå, killen! Vänta lite, vi får tala lite med dig Hallå, du...?"
Vad gör man? Jag upplevde mig själv som en "dead man kicking" där jag stod och försökte hitta kompläget på min XT 500 som stod ända ner till naven i geggamojjan. Starta, spraya dem bruna och dra...?
Nja, det fick nog vara alternativ "B"...
Alt "A" är som alltid att ta av sig hjälmen, vara trevlig och denna gången bad jag dessutom om ursäkt för att jag kommit lite hastigt.
Jag väntade mig redigt med verbalt pisk - aktivister och "knuttar"(samt raggare) var på denna tid i Göteborg helt oförenliga storheter som bara gick omkring och tittade snett på varandra och gjorde allt för att jävlas på allvar sinsemellan.
Själv hade jag flera gånger snott cyklar i Haga under sjuttiotalet för att cykla hem från stan när spårvagnaran slutat gå - jag låg på minus gentemot det här gänget hur man än räknade.
Min förvåning blev desto större:
"Nej, det är ingen fara - vi hörde dig komma. Vi skulle bara vilja tacka."
"Eh...?"
"Jo, vi är en studiecirkel och vi forskar kring de gamla handelsvägar som ledde till och från staden Göteborgs tidiga föregångare här i Göta Älvdalen. Då var Sveriges lilla landtunga illa klämd mellan Danmark i söder och Norge på andra sidan älven.
All handel och allt gods som inte seglades vidare på älven forslades på dessa små stigar på den tiden.
Från mitten av 1600-talet när staten Sverige fick mer att säga till om i dessa delar av landet så glömdes dessa undanskymda och besvärliga vägar bort, och vi är ute på en exkursion och försöker kartlägga dem nu."
"Uhu...?"
"...så vi vill bara säga Tack!
Vi ser på flera ställen att det är bara sådan här moppekillar som du som håller dessa gamla vägsträckningar öppna. Vore det inte för att ni körde här med era nabbdäck så skulle dom vara helt igenväxta och omöjliga att ta sig fram på ens till fots. Du skall veta att det är en kulturgärning ni gör när ni kör omkring på det här viset."
"...Åkay? Jag kan köra vidare alltså...? Det var inget mer?"
"Nej nej, kör du bara. Det var var trevligt att träffa en av er."
När jag hämtat mig från chocken att inte bli uppsprättad längsledes och strimlad på tvärsen dessutom, samt fått upp hojen på stigen igen så stannade jag kvar och kikade på vad dom hade hittat:
En stor flat hällesten var lagd på fundament för att överbrygga ett vadställe, en gammal stengrund invid indikerade rastställe/enklare gästgiveri och resterna av byggnaderna där man kunde stalla upp sina hästar under pausen gick att skönja för den som visste vad man skulle titta efter.
Vansinnigt intressant! Jag har lagt detta till mina intressen, och spanar gärna efter "gamla vägen" när jag kör genom landet.
Den finns där! Övergiven och mystisk - ibland i flera olika upplagor, och berättar om respektive olika tidsepoks variernade krav på vägen som skulle färdas.
...och det där med "kulturgärning" bär jag gärna med mig och plockar fram och myser åt när någon utflyttad stadsbo blänger surt för att jag tuffar fram på "deras" väg någonstans ute i ingenstans. Dom skulle bara veta...
Hampe
"Trialklubben" i Partille är en - vill jag minnas, MHF-klubb, som biter sig kvar och är livskraftig tack vare engagerade ledare och medlemmar.
Runt om i landet kör man förbi små röda stugor i större eller mindre förfall, med MHF-loggan flagnande och på svaj: men Partille håller fanan högt!
Efter som det är så dött här inne måste jag få bjuda på en historia som med lite god vilja kan knytas till tidningsartikeln ovan:
Jag var ute norr om staden och gjorde något jag älskar - letade stigar. Lödöse, Nygård, Upphärad - det hållet. Stigar, mindre traktorvägar - allt som går att ta sig fram och igenom på: alltså binda ihop med andra vägsystem utan att störa varken folk eller fä. Jag är bra på det, och jag tycker att det är roligt - jag har utvecklat en näsa för det helt enkelt.
Oftast ingen karta, och just denna gången ingen GPS - det var nämligen länge sedan: 1981 för att vara exakt... :lemon:
Jag hade halkat in på något som uppenbarligen var en mycket gammal sträcka, med träd som böjde sig in mot vägen, och inte sällan växte det sly rakt upp i vägmitten. Inte varit ibruk på länge, alltså.
Men, den var lovande: det kändes att den liksom ledde någonstans, och det gick att åka på rätt bra längs med den.
Ända tills... ...skogen var full med folk!
Plötsligt var det Fjällrävenjackor högt och lågt, palestinasjalar, näbbkängor och Graningedito samt Kånken överallt.
Det vara bara att bromsa stopp så det skulle bli tyst och rikta styret dit där det stod glesast med folk - givetvis ute i det sura brevid vägen: det är sällan det står folk frivilligt ute i gungflyn.
Allt väl, ingen skadad - och jag ville bara därifrån. Varför i jössenamn är det en FNL-demonstration mitt ute i skogen...?
Jag försökte kicka liv i hojen, men vart stoppad av ledaren för folksamlingen:
"Du hallå, killen! Vänta lite, vi får tala lite med dig Hallå, du...?"
Vad gör man? Jag upplevde mig själv som en "dead man kicking" där jag stod och försökte hitta kompläget på min XT 500 som stod ända ner till naven i geggamojjan. Starta, spraya dem bruna och dra...?
Nja, det fick nog vara alternativ "B"...
Alt "A" är som alltid att ta av sig hjälmen, vara trevlig och denna gången bad jag dessutom om ursäkt för att jag kommit lite hastigt.
Jag väntade mig redigt med verbalt pisk - aktivister och "knuttar"(samt raggare) var på denna tid i Göteborg helt oförenliga storheter som bara gick omkring och tittade snett på varandra och gjorde allt för att jävlas på allvar sinsemellan.
Själv hade jag flera gånger snott cyklar i Haga under sjuttiotalet för att cykla hem från stan när spårvagnaran slutat gå - jag låg på minus gentemot det här gänget hur man än räknade.
Min förvåning blev desto större:
"Nej, det är ingen fara - vi hörde dig komma. Vi skulle bara vilja tacka."
"Eh...?"
"Jo, vi är en studiecirkel och vi forskar kring de gamla handelsvägar som ledde till och från staden Göteborgs tidiga föregångare här i Göta Älvdalen. Då var Sveriges lilla landtunga illa klämd mellan Danmark i söder och Norge på andra sidan älven.
All handel och allt gods som inte seglades vidare på älven forslades på dessa små stigar på den tiden.
Från mitten av 1600-talet när staten Sverige fick mer att säga till om i dessa delar av landet så glömdes dessa undanskymda och besvärliga vägar bort, och vi är ute på en exkursion och försöker kartlägga dem nu."
"Uhu...?"
"...så vi vill bara säga Tack!
Vi ser på flera ställen att det är bara sådan här moppekillar som du som håller dessa gamla vägsträckningar öppna. Vore det inte för att ni körde här med era nabbdäck så skulle dom vara helt igenväxta och omöjliga att ta sig fram på ens till fots. Du skall veta att det är en kulturgärning ni gör när ni kör omkring på det här viset."
"...Åkay? Jag kan köra vidare alltså...? Det var inget mer?"
"Nej nej, kör du bara. Det var var trevligt att träffa en av er."
När jag hämtat mig från chocken att inte bli uppsprättad längsledes och strimlad på tvärsen dessutom, samt fått upp hojen på stigen igen så stannade jag kvar och kikade på vad dom hade hittat:
En stor flat hällesten var lagd på fundament för att överbrygga ett vadställe, en gammal stengrund invid indikerade rastställe/enklare gästgiveri och resterna av byggnaderna där man kunde stalla upp sina hästar under pausen gick att skönja för den som visste vad man skulle titta efter.
Vansinnigt intressant! Jag har lagt detta till mina intressen, och spanar gärna efter "gamla vägen" när jag kör genom landet.
Den finns där! Övergiven och mystisk - ibland i flera olika upplagor, och berättar om respektive olika tidsepoks variernade krav på vägen som skulle färdas.
...och det där med "kulturgärning" bär jag gärna med mig och plockar fram och myser åt när någon utflyttad stadsbo blänger surt för att jag tuffar fram på "deras" väg någonstans ute i ingenstans. Dom skulle bara veta...
Hampe
Last edited: