Själv testade jag sju maskiner. Var meningen att det skulle vara åtta, men Honda fick tydligen inte sin VFR800 att fungera (ska man bli fundersam över detta...?).
Jag är mest intresserad av touringmaskiner så det var dem jag främst testade även om jag tog med två stycken "äventyrsmaskiner" för att se hur de verkade.
Första maskinen jag testade var Kawasaki 1400GTR. Mycket trevlig maskin med härlig, silkeslen motorkaraktär. Dock konstaterade jag att sadeln kändes lite väl hård med skarpa kanter, även om det sägs finnas alternativ.
Nästa maskin var KTM 990 Adventure. Säkert en bra maskin när man lär känna den, men jag kom inte överens med gasen under testvarvet, på tok för känslig respons för min smak men jag antar att det är en vanesak.
Triumph Sprint ST var en mycket trevlig bekantskap, även om den kändes väldigt liten och aningen sportigare körställning än jag kände mig helt komfortabel med, skulle behövt en längre tur för att avgöra hur ställningen funkar i praktiken, men eftersom den har kedja känns den ändå inte som ett alternativ.
BMW R1200RT var dagens bottennapp. Första varningen var att jag slog knät i kåpan när jag gränslade den. Efter att ha vevat igång den aningen segstartade boxern kändes det som om jag satt på en gammal traktor! När man fått upp den lite i varv kändes den lite bättre, men det faktum att backspeglarna mest visade mina händer och armbågar gjorde mig inte gladare. Den brukar få bra kritik, men uppenbarligen inte byggd för mig.
Samma motor monterad i dess släkting R1200GS kändes lite mer passande, även om den kändes lite i största laget. Att styret är en halvmil brett kände jag var lite extremt, men å andra sidan kan det säkert behövas om man ska bryta omkring med maskinen på dåliga mongiliska stigar.
VFR1200 var dagens mer pinsamma erfarenhet. Lyckades med konststycket att få motorstopp tre gånger på vägen till starten. Väl ute på banan kändes den dock rätt hyfsad även om jag inte direkt kände att det var en maskin jag skulle vilja korsa kontinenten på. Ska bli intressant att se om drivlinan kommer i någon riktig touringmaskin, exempelvis som efterträdare till ST1300.
Yamaha FJR1300 var dagens mest positiva överaskning. Allting med denna maskin kändes bara helt rätt. Rätt körställning, rätt känsla i gasrespons och hantering på banan, till och med rätt placering av backspeglarna! När testvarvet var klart hade jag ett lyckligt flin från öra till öra.
Tycker det var lite synd att ST1300 inte fanns för provkörning då jag hört mycket gott även om denna maskin.
Jag är mest intresserad av touringmaskiner så det var dem jag främst testade även om jag tog med två stycken "äventyrsmaskiner" för att se hur de verkade.
Första maskinen jag testade var Kawasaki 1400GTR. Mycket trevlig maskin med härlig, silkeslen motorkaraktär. Dock konstaterade jag att sadeln kändes lite väl hård med skarpa kanter, även om det sägs finnas alternativ.
Nästa maskin var KTM 990 Adventure. Säkert en bra maskin när man lär känna den, men jag kom inte överens med gasen under testvarvet, på tok för känslig respons för min smak men jag antar att det är en vanesak.
Triumph Sprint ST var en mycket trevlig bekantskap, även om den kändes väldigt liten och aningen sportigare körställning än jag kände mig helt komfortabel med, skulle behövt en längre tur för att avgöra hur ställningen funkar i praktiken, men eftersom den har kedja känns den ändå inte som ett alternativ.
BMW R1200RT var dagens bottennapp. Första varningen var att jag slog knät i kåpan när jag gränslade den. Efter att ha vevat igång den aningen segstartade boxern kändes det som om jag satt på en gammal traktor! När man fått upp den lite i varv kändes den lite bättre, men det faktum att backspeglarna mest visade mina händer och armbågar gjorde mig inte gladare. Den brukar få bra kritik, men uppenbarligen inte byggd för mig.
Samma motor monterad i dess släkting R1200GS kändes lite mer passande, även om den kändes lite i största laget. Att styret är en halvmil brett kände jag var lite extremt, men å andra sidan kan det säkert behövas om man ska bryta omkring med maskinen på dåliga mongiliska stigar.
VFR1200 var dagens mer pinsamma erfarenhet. Lyckades med konststycket att få motorstopp tre gånger på vägen till starten. Väl ute på banan kändes den dock rätt hyfsad även om jag inte direkt kände att det var en maskin jag skulle vilja korsa kontinenten på. Ska bli intressant att se om drivlinan kommer i någon riktig touringmaskin, exempelvis som efterträdare till ST1300.
Yamaha FJR1300 var dagens mest positiva överaskning. Allting med denna maskin kändes bara helt rätt. Rätt körställning, rätt känsla i gasrespons och hantering på banan, till och med rätt placering av backspeglarna! När testvarvet var klart hade jag ett lyckligt flin från öra till öra.
Tycker det var lite synd att ST1300 inte fanns för provkörning då jag hört mycket gott även om denna maskin.
