Jag var med om en incident på en lektion som gjorde mig rädd.
Det var han medveten om och vi var överens (trodde jag) om att ta det väldigt lugnt för att köra in lite trygghet igen.
Det första vi gjorde var direkt upp på motortrafikled (2 + 1 väg, 100 km/h). Jag pallade inte att köra så fort (har aldrig gjort det, vet inte hur fordonet beter sig i sådana hastigheter) så jag höll drygt 80. Det blev han tokig på för det gick för långsamt. Det gjorde det, jag vet det, men jag ser inget annat sätt än att öka hastigheten gradvis. Självklart ska man inte ligga länge och blockera trafiken men vi skulle bara en kort sträcka (de kan dessutom köra om när det blir 2 körfält). Nästa etapp gick på en liten väg men ENORMT gropig och skadad, dessutom farligt doserad med sluttande kanter. Det var första ggn jag körde på en så gropig väg och tog det väldigt lugnt, låg väl kanske i 20-30 (50-sträcka). Där drog han iväg och lämnade mig lååååångt bakom, typ ensam. Sista etappen vi körde var 80, 90, 100-sträckor. Då låg jag mellan 20 under (beroende på kurvor och sikt) , upp till lite över. Ändå, när vi var klara, var han direkt arg över att jag körde så långsamt. När jag påpekade att lite uppmuntran skulle hjälpa mig mer klämde han i att det finns inget att uppmuntra, jag ska väl inte ljuga? Ja, gubbjävel.
Det var rätt skönt att fatta beslutet att inte köra mera med honom, gå till sin körlärare och betala skjortan för att få det stöd jag behöver. Han säger att jag kan visst, jag har bara fått en låsning efter det som hände på en lektion (otäckt möte med lastbil) och att den måste köras bort med uppmuntran.