Kjell.K.
New member
Amerikanska märket Indian startade 1901. Man började med cykelliknande maskiner med stånker i. Röret upp till cyklelsadeln hade ersatts av en halvlitersmotor. En äkta, tidig, Indian såldes för något år sedan för miljonbelopp. Indian var oftast röda. De första Indianen hade "överdrivet" hög kvalitet och fin finsich, vilket gjorde maskinerna dyra...även när de var nya. Sedan sänktes detaljfinniscen och priset, men endock med hög driftsäkerhet och "skaplig" finish. Indian var ett framstående MC-märke när förra seklet var ungt. En av grundarna var en Svenskättling. En av motorkonstruktörerna hette senare Gustavson, kanske han också härstammade från Sverige.
När man kollar effekten på gamla grejer brukar det oftast vara bruttohästar på vevaxeln, med avgassystem och dyligt så blir nettoeffekten lite mindre.
Ett mått på Indians effekt som stämmer förvånansvärt bra, är att deras största cyklar var ungefär lika starka som årtalet minus 1900.
1909 år 1000 cc v-twin hade sju hästar, vilket också var modellbeteckningen. Toppfarterna var väl uppskrivna, då det var ett försäljningsargument, då som nu. Stora Indiancyklar kostade som enklare bilar. 90 km/h skulle sjuhästarn klara, 60 stämmde nog bättre.
Nya modeller med häftiga modellbeteckningar kom en efter en. 1916 var litermaskinen 16 hp och toppade nu kring 100 km/h, på riktigt, och 110 och i mellanåt bortåt 120 km/h kunde man nog också komma upp i. 1922 kom nya motorn som ritats av tidigare nämda Gustavson, tror i allafall det var med ett s, den nya 22 hästarsmotorn. På pappret toppade cykeln 155 km/h. Även om den "bara" gjorde omkring 135, och knappt det, så var det något fantastiskt 1922.
22 hästarn var en cykel som kunde startas på högsta växeln, trean, så som allt amerikanskt var vid den här tiden, och vägarna hade nu blivit större. Med en Indan 22 hp kunde man lufsa fram genom hela amerika. Cykeln var inte alls enbart stark, redan då kunde Indian ta ur mera effekt, utan var fin att köra och hade fantastisk driftsäkerhet. Motorn var en 45 gradig v-twin, med vevaxeln på tvären, den hade sidventiler och två kamaxelnockar, en till varje cylinder som öppnade både insug och avgaskammen, inte alls optimalt, men effekten räkte till endå och det gällde att få en bra kompromiss mellan prestanda driftsäkerhet och pris. Liksom tidigare literscyklar var cylindervolymen ganska exakt en liter, 61 ci.
1923 kompleterades literscykeln med en 74 cubiktums twin. I grunden samma motor som litercykeln hade, nu på ca. 1220 cc och, "jo rå" 23 hp. Toppfarten angavs till samma som tidigare, 155. En av marknadens genom tiderna högst växlade MC,n hade skapats. När man lufsade fram i 80 mullrade motorn lugnt.
10-talets cyklar var höga, å la trampcyklar, "nu" på 20-talet var de låga och smidiga. Indian införde rullbara gashantag, som man har idag. På Indian var vänster hantag gas och höger tändning. Man "införde" lättkördhet och balans, driftsäkerhet och viktigt ur försäljningssynpunkt, att det var något häftigt att komma på en MC. En stor Indian kostade som en T-Ford, och Forden var överlägset i mycket, tak över huvudet och både familjen och en stor packning fick plats. Men att komma lufsande på en Indian kan ju inte gemföras med "nollan" i T-forden, utan möjligen med"gentlemanen" i sin Cadillac V-8,a. Cadillac kom med V-8,a 1915.
I mitten av 20-talet fanns encylindriga, små smidiga, Indian, 350 och 500. Tvåcylindriga 600, 1000 och 1200 och så hade man köpt pressarna från Henderson. Indian och Henderson tillverkades parallellt till 1931, då Henderson försvann från marknaden. Dessa maskiner var i övre prisklassen Indian kom med sin fyra 1925 och var, hur många hp?...just det...25...
Indian och Hendersonmotorn, 1925, hade samma effekt, men Hendersonen var större, 1301 cc mot Indians 1265 cc, i Sverige såldes både 1200-twinen, ca. 1220 cc 74 ci, och fyran, 1265 cc, 77 ci, som 1200,or.
En 350-stånka var 6 hp. På 20-talet kom också den maskinen som många anser är den bästa Indian, 45 kubiktummaren, 750,in (736 cc) V-twinen som var fantastiskt lättkörd, användes på cirkusar, fin prestanda 17 hp, mot 600,ans 12 och hög driftsäkerhet, så som Indian var. 736 cc har kommit att blivit ett klassiskt mått. Finns bl a Indian, H D, BMW och Honda 736 cc. BMW fanns både som 736 och 745 eller något sånt ett tag, sid respektive toppventilsmotorer. Tillbaka till Indian. Med en 750 kunde man åka i 100 km/h och släppa styret utan problem, något som var nytt då.
1939 års Indian 1265 fyra var 45 hp, som om de visste att kriget skulle sluta då. 1220 twinen var 40 hp. Efter kriget var fyran borta, störst var 1220. 1947,eller om det var 1948 kom 1300, en 80 ci, 1310 cc stor twin på 53 hp, och 53, alltså 1953 lämnade sista Indian fabriken. Det tillverkades sedan Indian i England, men det var bara namnet som köpts. Nu finns det nya Indiantwinnar, 1440 och 1640 ( 1639) cc, den senare 100 ci, USA,s största serietillverkade MC när den kom för några år sedan.
I samband med att 1300-twinen kom i slutet av 40-talet kom också två mera engelskinpirerade cyklar, en 24 hästars 500 cc radtwin, väldigt lik Triumps motor, och "en halv" 500, 250 stånka på 12 hp, sådan köpte pappa ny 1952. En kompromiss av vad han ville ha och vad han tyckte sig ha råd med, 2200 kronor. Pappa gillade igentligen "storcyklarna". Men 250 var inte dumt i Sverige heller, någorlunda lätta med hyfsade prestanda, toppade kring 90, som passade bra på dåtidens grusvägar. Pappa bodde norr om Uppsala och den väg han kände till däromkring som var asfalt var E-4,an, där kunde cykeln kännas väl klen, men på övriga vägar, som var grusvägar, räkte det bra till. Indian som gjort fantastiskt driftsäkra cyklar, det var deras "signum" fick problem med kvaliteten i slutet av 40-talet, beroende på ekonomiska problem och tyvärr 1953 gick det kk.
Här står pappa och någon annan och kollar på en 20-tals Indian-twin. En bild vi har på väggen hemma.
När man kollar effekten på gamla grejer brukar det oftast vara bruttohästar på vevaxeln, med avgassystem och dyligt så blir nettoeffekten lite mindre.
Ett mått på Indians effekt som stämmer förvånansvärt bra, är att deras största cyklar var ungefär lika starka som årtalet minus 1900.
1909 år 1000 cc v-twin hade sju hästar, vilket också var modellbeteckningen. Toppfarterna var väl uppskrivna, då det var ett försäljningsargument, då som nu. Stora Indiancyklar kostade som enklare bilar. 90 km/h skulle sjuhästarn klara, 60 stämmde nog bättre.
Nya modeller med häftiga modellbeteckningar kom en efter en. 1916 var litermaskinen 16 hp och toppade nu kring 100 km/h, på riktigt, och 110 och i mellanåt bortåt 120 km/h kunde man nog också komma upp i. 1922 kom nya motorn som ritats av tidigare nämda Gustavson, tror i allafall det var med ett s, den nya 22 hästarsmotorn. På pappret toppade cykeln 155 km/h. Även om den "bara" gjorde omkring 135, och knappt det, så var det något fantastiskt 1922.
22 hästarn var en cykel som kunde startas på högsta växeln, trean, så som allt amerikanskt var vid den här tiden, och vägarna hade nu blivit större. Med en Indan 22 hp kunde man lufsa fram genom hela amerika. Cykeln var inte alls enbart stark, redan då kunde Indian ta ur mera effekt, utan var fin att köra och hade fantastisk driftsäkerhet. Motorn var en 45 gradig v-twin, med vevaxeln på tvären, den hade sidventiler och två kamaxelnockar, en till varje cylinder som öppnade både insug och avgaskammen, inte alls optimalt, men effekten räkte till endå och det gällde att få en bra kompromiss mellan prestanda driftsäkerhet och pris. Liksom tidigare literscyklar var cylindervolymen ganska exakt en liter, 61 ci.
1923 kompleterades literscykeln med en 74 cubiktums twin. I grunden samma motor som litercykeln hade, nu på ca. 1220 cc och, "jo rå" 23 hp. Toppfarten angavs till samma som tidigare, 155. En av marknadens genom tiderna högst växlade MC,n hade skapats. När man lufsade fram i 80 mullrade motorn lugnt.
10-talets cyklar var höga, å la trampcyklar, "nu" på 20-talet var de låga och smidiga. Indian införde rullbara gashantag, som man har idag. På Indian var vänster hantag gas och höger tändning. Man "införde" lättkördhet och balans, driftsäkerhet och viktigt ur försäljningssynpunkt, att det var något häftigt att komma på en MC. En stor Indian kostade som en T-Ford, och Forden var överlägset i mycket, tak över huvudet och både familjen och en stor packning fick plats. Men att komma lufsande på en Indian kan ju inte gemföras med "nollan" i T-forden, utan möjligen med"gentlemanen" i sin Cadillac V-8,a. Cadillac kom med V-8,a 1915.
I mitten av 20-talet fanns encylindriga, små smidiga, Indian, 350 och 500. Tvåcylindriga 600, 1000 och 1200 och så hade man köpt pressarna från Henderson. Indian och Henderson tillverkades parallellt till 1931, då Henderson försvann från marknaden. Dessa maskiner var i övre prisklassen Indian kom med sin fyra 1925 och var, hur många hp?...just det...25...
Indian och Hendersonmotorn, 1925, hade samma effekt, men Hendersonen var större, 1301 cc mot Indians 1265 cc, i Sverige såldes både 1200-twinen, ca. 1220 cc 74 ci, och fyran, 1265 cc, 77 ci, som 1200,or.
En 350-stånka var 6 hp. På 20-talet kom också den maskinen som många anser är den bästa Indian, 45 kubiktummaren, 750,in (736 cc) V-twinen som var fantastiskt lättkörd, användes på cirkusar, fin prestanda 17 hp, mot 600,ans 12 och hög driftsäkerhet, så som Indian var. 736 cc har kommit att blivit ett klassiskt mått. Finns bl a Indian, H D, BMW och Honda 736 cc. BMW fanns både som 736 och 745 eller något sånt ett tag, sid respektive toppventilsmotorer. Tillbaka till Indian. Med en 750 kunde man åka i 100 km/h och släppa styret utan problem, något som var nytt då.
1939 års Indian 1265 fyra var 45 hp, som om de visste att kriget skulle sluta då. 1220 twinen var 40 hp. Efter kriget var fyran borta, störst var 1220. 1947,eller om det var 1948 kom 1300, en 80 ci, 1310 cc stor twin på 53 hp, och 53, alltså 1953 lämnade sista Indian fabriken. Det tillverkades sedan Indian i England, men det var bara namnet som köpts. Nu finns det nya Indiantwinnar, 1440 och 1640 ( 1639) cc, den senare 100 ci, USA,s största serietillverkade MC när den kom för några år sedan.
I samband med att 1300-twinen kom i slutet av 40-talet kom också två mera engelskinpirerade cyklar, en 24 hästars 500 cc radtwin, väldigt lik Triumps motor, och "en halv" 500, 250 stånka på 12 hp, sådan köpte pappa ny 1952. En kompromiss av vad han ville ha och vad han tyckte sig ha råd med, 2200 kronor. Pappa gillade igentligen "storcyklarna". Men 250 var inte dumt i Sverige heller, någorlunda lätta med hyfsade prestanda, toppade kring 90, som passade bra på dåtidens grusvägar. Pappa bodde norr om Uppsala och den väg han kände till däromkring som var asfalt var E-4,an, där kunde cykeln kännas väl klen, men på övriga vägar, som var grusvägar, räkte det bra till. Indian som gjort fantastiskt driftsäkra cyklar, det var deras "signum" fick problem med kvaliteten i slutet av 40-talet, beroende på ekonomiska problem och tyvärr 1953 gick det kk.
Här står pappa och någon annan och kollar på en 20-tals Indian-twin. En bild vi har på väggen hemma.
Last edited:
