Benny
New member
Under söndagen (29/6) färdas jag, med sambon bakpå, längs väg 108 öster om Lund. Ni som är från trakten vet att större delen av den sträckan är begåvat med det _sååå säkra_ vajerräcket.
Vi har en marschfart på ca 100 km/h och kommer ifatt en bil. Jag håller oss på behörigt avstånd och inväntar en tvåfilig vägsträcka. Just som jag sitter där i godan ro blir jag passerad av en blå volvo 745 på insidan!!! Vad tänker människor med. Han tjänar en plats i en kö på tre fordon. Den första bilen kommer han inte förbi ändå.
I vilket fall så håller jag lugnet en stund. Ända tills han pressar sig förbi framförvarande bil i en korsning. Farten ligger fortfarande runt 100 och bilen som blir omkörd kastar sig ut i den lilla vägren som går att uppbringa. Jag börjar känna ett visst mått av irritation. Jag beslutar mig för att komma ikapp när tillfälle ges och tar idiotens regnr så kan jag ringa honom när jag kommer hem.
Sagt och gjort. Jag gasar ikapp, när vägen blir tvåfilig, tillräckligt mycket för att kunna se regnr. Plötsligt bromsar bilen in. Jag visar med pekfingret att jag sett hans regnr och tecknar med handen en telefon mot örat. Då gasar bilen iväg igen för att åter bromsa ner till en hastighet av 50 km/h. Puckot går ut i vänsterfilen (nu är det en vanlig 2-filig väg utan mitträcke) och saktar ytterligare. Jag håller mig på avstånd hela tiden. Fan vet vad som hänt om jag blåst förbi honom. Då vi når fram till Kävlinge fortsätter han ut på väg 104 och jag svänger in i samhället.
Tyvärr tappade jag bort hans registreringsnr under dagen...men det var väl lika bra det.
Vi har en marschfart på ca 100 km/h och kommer ifatt en bil. Jag håller oss på behörigt avstånd och inväntar en tvåfilig vägsträcka. Just som jag sitter där i godan ro blir jag passerad av en blå volvo 745 på insidan!!! Vad tänker människor med. Han tjänar en plats i en kö på tre fordon. Den första bilen kommer han inte förbi ändå.
I vilket fall så håller jag lugnet en stund. Ända tills han pressar sig förbi framförvarande bil i en korsning. Farten ligger fortfarande runt 100 och bilen som blir omkörd kastar sig ut i den lilla vägren som går att uppbringa. Jag börjar känna ett visst mått av irritation. Jag beslutar mig för att komma ikapp när tillfälle ges och tar idiotens regnr så kan jag ringa honom när jag kommer hem.
Sagt och gjort. Jag gasar ikapp, när vägen blir tvåfilig, tillräckligt mycket för att kunna se regnr. Plötsligt bromsar bilen in. Jag visar med pekfingret att jag sett hans regnr och tecknar med handen en telefon mot örat. Då gasar bilen iväg igen för att åter bromsa ner till en hastighet av 50 km/h. Puckot går ut i vänsterfilen (nu är det en vanlig 2-filig väg utan mitträcke) och saktar ytterligare. Jag håller mig på avstånd hela tiden. Fan vet vad som hänt om jag blåst förbi honom. Då vi når fram till Kävlinge fortsätter han ut på väg 104 och jag svänger in i samhället.
Tyvärr tappade jag bort hans registreringsnr under dagen...men det var väl lika bra det.