OH-
Member
Det finns en ganska stor och spretig opinion som menar att trafiksäkerhetspolitiken i Sverige spårat ur. Här kommer en del av mina reflektioner, haka gärna på med andra åsikter och förslag.
Politiker och myndigheter (och deras betalda hantlangare) har valt att nästan helt bortse från en viktig komponent i den mix som behövs för bra trafiksäkerhet – trafikanten. Följden är att vår trafik mer och mer degenererar till nån slags folkrace (fast med mycket mindre regler). Kaos. Självklart är enda chansen att begränsa skadorna i en sådan miljö att sänka hastigheterna och ha omfattande passiva skyddssystem. I desperation inför röran kan det till och med vara lockande att ta ifrån trafikanterna kontrollen och införa fjärrstyrning.
Vad är då felet med obefintlig fart och minskad kontroll för den enskilde trafikanten. Jo, man förlorar en stor del av nyttan med all trafik som inte är spårbunden. Flexibiliteten och transportkapaciteten försvinner.
Spåret man är inne på nu är nära vägs ände, påstår jag. Nu behövs insatser för ökade kunskaper och färdigheter samt ett bättre trafikbeteende. Vi måste få ner antalet olyckor och incidenter i trafiken, inte bara begränsa skadorna efter att olyckan redan skett. Vägen framåt är tyvärr inte bara mer grundutbildning, fortbildning och upplysningskampanjer, man måste sätta in repressiva åtgärder i stor omfattning och på försummade områden.
Pedagogik och acceptans måste vara ledord i utbildning, övervakning, straff, lagstiftning och utformning av trafikmiljön.
Några förslag:
- Stryp resurserna till fartkamerasystemet. Folk som kör för fort skall för pedagogikens skull möta en person med blå kläder och mässingsknappar, inte få ett inbetalningskort.
- Anslå kraftigt ökade resurser för polisnärvaro i trafiken.
- Bedriv kampanjer om viktiga beteendefel och regelbrott och samordna med skärpt övervakning med både varningar och bestraffningar.
- Erbjud gratis fortbildning till alla fordonsförare.
Politiker och myndigheter (och deras betalda hantlangare) har valt att nästan helt bortse från en viktig komponent i den mix som behövs för bra trafiksäkerhet – trafikanten. Följden är att vår trafik mer och mer degenererar till nån slags folkrace (fast med mycket mindre regler). Kaos. Självklart är enda chansen att begränsa skadorna i en sådan miljö att sänka hastigheterna och ha omfattande passiva skyddssystem. I desperation inför röran kan det till och med vara lockande att ta ifrån trafikanterna kontrollen och införa fjärrstyrning.
Vad är då felet med obefintlig fart och minskad kontroll för den enskilde trafikanten. Jo, man förlorar en stor del av nyttan med all trafik som inte är spårbunden. Flexibiliteten och transportkapaciteten försvinner.
Spåret man är inne på nu är nära vägs ände, påstår jag. Nu behövs insatser för ökade kunskaper och färdigheter samt ett bättre trafikbeteende. Vi måste få ner antalet olyckor och incidenter i trafiken, inte bara begränsa skadorna efter att olyckan redan skett. Vägen framåt är tyvärr inte bara mer grundutbildning, fortbildning och upplysningskampanjer, man måste sätta in repressiva åtgärder i stor omfattning och på försummade områden.
Pedagogik och acceptans måste vara ledord i utbildning, övervakning, straff, lagstiftning och utformning av trafikmiljön.
Några förslag:
- Stryp resurserna till fartkamerasystemet. Folk som kör för fort skall för pedagogikens skull möta en person med blå kläder och mässingsknappar, inte få ett inbetalningskort.
- Anslå kraftigt ökade resurser för polisnärvaro i trafiken.
- Bedriv kampanjer om viktiga beteendefel och regelbrott och samordna med skärpt övervakning med både varningar och bestraffningar.
- Erbjud gratis fortbildning till alla fordonsförare.