Del 2
Dag tre på vår tur innebär en kort etapp och lasta på lilla packpåsen igen. Vi ska söderut mot Tartu. Men innan dess ska vi passera två baser, Kadila och Rohu. Hem för 304.e regementet och SS4 missiler. De flesta av dessa missiler var riktade mot städer i västeuropa. Väl på plats inser man hur fort naturen tar över. På vissa ställen kan man se tydliga spår och byggnader på andra man kan ana hur det en gång har sett. Tyvärr får vi inte tag i en guide så vi guidar oss själva genom läsa på innan.
Turen fortsätter söderut mot Tartu Vägarna är över lag helt fantastiska, folk vi stöter på är glada och trevliga och hundarna som vaktar gårdarna är skräckinjagande.
http://i861.photobucket.com/albums/ab175/stefannordstrom/IMGP2715.jpg
Bolla som oftast ligget i tätklungan extrautrustar efter någon dag sin hoj med ett paket prinskorv i styrmuffen för kunna kasta ut som motmedel för att vinna lite tid då vi ibland måste vända på någon gård. Kreativt och omtänksamt mot sina reskamrater..
http://i861.photobucket.com/albums/ab175/stefannordstrom/Estland day 4/IMGP2622.jpg
Undre gårdagen har Stefan´s ställning för packväskorna säckat ihop och är i behov av svetsning. Av någon anledning stannar vi till på precis rätt ställe. En mc affär som givetvis är så vänlig som man kan förvänta sig. Självklart har en av dem en KTM superenduro så gemensamma synpunkter på speenduron luftas med den ställningen repareras. Vi passar på att köpa lite nya belägg, de slits fort i sanden. Vi byter lite emailadresser och får lite telefonnummer att ringa om det skulle behövas. Nu åker vi mot en efterlängtad tvätthall som grabbarna på mc-affären bokade upp till oss. Snabb tvätt och sen vidare mot Tartus´mörka sida, ett stort grått hus mitt inne i stadens centrum. Huset var KGB´s förhörsanläggning där man förhörde, torterade och sedan deporterade ester österut. En ganska grym anläggning, man kan undra var människans grymhet kommer ifrån.
http://i861.photobucket.com/albums/ab175/stefannordstrom/Estland%20first%20taste/IMGP2570.jpg
Vi checkar in på hotellet med helkaklat garage till hojarna.
Dag 4 är en lagom dagstur på ungefär 30 mil mot sydöstra Estland och mot ryska gränsen. Vi kommer även att passera in i ryssland en kort stund. Det här är i min mening den bästa dagsturen på hela veckan. Grymt bra körning i varerande terräng och vägstandard. I ett av områdena vi kör finns oändligt antal bra vägar.
http://i861.photobucket.com/albums/ab175/stefannordstrom/Estland%20day%204/IMGP2679.jpg
Håller man inte ihop gruppen så är man vilse. Vägar kommer och går, vägar slutar i träsk eller bara försvinner i tomma intet. Men, enligt kartmakarna ska det finnas väg. Snabb titt på solen för att bestämma körriktning och nytt vägval. GPS:en känns onödig i detta paradis. Ska man köra vilse, så är det här. Bara köra så länge det finns soppa. Sandvägar och tallhed är drömmen för en sugen offroadförare. Tills slut når vi vårt mål och det är dags för bensin och lunch.
Vi sitter och njuter av lunchen och vill inte riktigt lämna byn, utan åker gärna tillbaka. Men, vi tar vårt förnuft tillfånga och fortsätter.
Sen händer det som inte ska hända, en oljetryckslampa börjar lysa på Bollas 990 samtidigt som den börjar låta lite underligt. Fältverkstaden tar över och verktyg plockas fram, kan det vara ett enkelt fel, eller är det kört? En bärgningsförsäkring på Bilsport & Mc ligger som säkerhet, men svaret kommer snart. Inget onormalt kan hittas. Vi ringer vår nya Estniska vän på mc-firman som släpper allt han har och kör söderut för att hämta upp en ledsen Bolla och en 990 utan oljetryck.
Stefan, Anders och jag fortsätter om planerat medans Per och Mikael håller Bolla sällskap. Mikael behöver lite verkstadstid på hotellet för att se över länkaget som börjar gnissla.
Vi ska ner mot Lettland och Valga/Valka. Med våra mått en kortare dagstur på endast 24 mil, den borde väl gå att köra ganska snabbt. Men, återigen så tar det Estniska vägnätet över och förlänger vår tid på vägarna.
Snabbt ur Tartu och sen ut på små grusvägar och stigar ige, Tempot är bitvis ganska högt när tillfälle ges, dt är körglädje och varmt i luften. I denna del av Estland är det lite mer kuperat och en del naturskyddsområden, det är dock tillåtet att hålla sig på vägar, eller vad vi kan tolka som väg i området. Men, samtidigt är det områden där det förekommer MTB och skogsvandrare så vi får köra med förstånd. Vi hamnar efter ett tag på upploppet på Otepaa´s WC –lopp i längdskidåkning. Vi kör på men inser att vi bör kanske lämna området på något. En snabb titt på GPS:en och vi kör vidare.
Strax innan Otepää kommer ett av kartrekningens problem till känna. Vi kommer till vägs ände, allt visar att vi ska köra rakt upp på kullen framför oss, men där finns ingen väg. Det har kanske funnit, men den är borta. Stefan tar en tur upp och kollar. Ger tummen upp vi kan fortsätta. Men, på andra sidan ligger ett nybyggt hus med pool och tennisbana samt en egen bom.
http://i861.photobucket.com/albums/ab175/stefannordstrom/IMGP2732.jpg
Vi är på fel sida bommen, turligt är det tomt så vi puttrar på. Jag gör en not att rutten behöver ändras en aning till nästa gång.
Hittar på ett trevligt ställe för en kaffestund innan vi far vidare ner Valga.
http://i861.photobucket.com/albums/ab175/stefannordstrom/IMGP2739.jpg
Snart nere i Valga och vi är på väg till Valga Missilbas. Ett mycket större komplex än tidigare vi sett. Här fanns det silo där missilerna stod redo hela tiden. Vi inser dock snabbt att basen är i mycket dåligt skick och att man håller på att riva den. Trots det är det värt besväret att ta sig dit.
http://i861.photobucket.com/albums/ab175/stefannordstrom/IMGP2763.jpg
Nere i Valga får vi kontakt med Bolla som mekat 990 på morgon, lite ny olja och filter så den på vägen igen. Det var en backventil som kletat igen. Vi stämmer träff på vägen.
Lunch, tankning och en snabbvisit i Lettland innan vi far vidare norrur och basen Unikula.
Den här basen är precis som de övriga i mindre bra skick. Så vi far snabbt vidare mot Pikasilla där vi stämt möte med Bolla.
Sen tar det inte lång tid innan vi får bekymmer bron vi ska passera är borta. Vi tar en titt på GPS:en igen och räknar bort den mest naturliga vägen, för det verkar finna roligare och blötare alternativ. Efter många försök, surhål och badningar inser vi att det får nog bli stora vägen trots allt.
http://i861.photobucket.com/albums/ab175/stefannordstrom/IMGP2820.jpg
Vi fortsätter upp längs Vörtsjärv, Estlands största sjö. Oändligt vackert längs kusten.
http://i861.photobucket.com/albums/ab175/stefannordstrom/IMGP2831.jpg
Dags att åka hemöver, känns inget bra. Men, vi tar adjö till hotellet och kliver på och kör vidare igen. Eftersom vi nu har en tid att passa har vi beslutat att ta en asfaltstransport. Sagt och gjort vi kör på. Bitvis ligger en det an avstickare på några kilometer grus, bara för att bryta tristessen. Vi vill gärna ha lite tid i Paldilski innan vi tar in i Tallin igen. Det var så tråkigt med asfalten att vi både glömde bort att tanka och äta.
När vi väl viket av så känns allt bra igen. Men, som vanligt tar det stopp på vägen. En 990 kan inte flyta och gillar inte vatten.
Framme i Paldilski inser vi att detta är en stad i förvandlig. En bisarr upplevelse. Hell on Earth står det sprejat på en husvägg. Jag kan förstå dem. Här låg en gång i tiden en träningsanläggning för atomubåtar. Givetvis fanns inte staden på kartan och inte heller många Estländare bodde här . Så när muren föll och de 40000 sovjeterna drog så blev det kvar 400 ester och en massa misär och bråte. Numera är det en mix av gammalt och nytt samtidigt som det är en viktig hamn.
Vad de däremot har är en underbar väg som tar oss runt udden. Sand, blött och stalp. Inte alltför lättkört så vi tar det lite lugnt, vi ska ju med en färja trots allt.
Summerar vi Estland kan man säga.
En snabb sammanfattning skulle kunna vara.
Arga hundar, motmedel en pase prinskorv i styrmuffen. Alla hundar vill attackera dig.
Lerigt, då är det lerigt.
Grus, då är det rakt, men svänger 90 grader.
Sand, då böljar det fram och tillbaka.
Blött, då är det blött till midjan.
Även med små medel går det bra att navigera över 200 mil. Allt som behövs är en Garmins minsta GPS, lite bra kartmaterial och sunt förnuft.
