Jag fick ett återfall häromåret efter många år utan MC och hade i stort sett bestämt mig för att köpa en HD Sportster, men tänkte att jag kan väl titta förbi den lokala BMW/Yamaha- handlaren och se vad som fanns. När han sa att de säljer mest av R1200GS så var jag ju tvungen att ta en provtur och hojen kändes betydligt mer användbar för aktiv körning än HD:n. Jag hade tidigare uppfattningen att R1200GS var ungefär som en dålig stadsjeep, en kompromiss som inte funkar bra till något. Det finns oändligt mycket skrivet om hojen på nätet (t.ex. advrider.com, bmwklubben.se, eller de många testerna) som pekar på något helt annat: en kompromiss som inte är allra bäst på något men riktigt bra till det mesta. Det visade sig stämma, och just mångsidigheten har överträffat mina förväntningar. Jag är ingen skicklig mc-förare, men med tre uppsättningar däck (landsväg, offroad, vinter) så kan jag ta med min fru och full campingutrustning på långtur, åka på bankurs med SMC, köra på grusvägar och skogsstigar samt köra hela vintern på snö och is i Norrland. Jag är inte längre förvånad över att så många ser den som världens bästa MC, trots att konstruktionen är från 2004.
Fördelar: Mångsidig, lättkörd, driftsäker, lättservad, oändligt med information på nätet, ganska lätt för att vara så stor, billig försäkring.
Nackdelar: Dyr i inköp, ibland lite väl tung för offroad. Bränslegivaren verkar vara ett standardproblem som medför att man får förlita sig på trippmätaren, i övrigt så kan väl lite av varje gå sönder (se advrider.com forum för mängder med trådar om detta) men de flesta verkar klara sig bra utan omfattande problem.
