Det var en kul, lärorik och annorlunda helg. Vi var på väldigt lika nivåer både vad gäller erfarenhet och mål med helgen, men Lunkan och Matti fick ihop det till slut. Det berodde mycket på att vi var frågvisa och envisa också. *s*
Nu blev det ju inte bara grusköra, utan vi var ute på alla möjliga underlag och enduro light var väl en smärre underdrift med tanke på vad en del hade för hojar. Tjejerna hade ju allt från "riktiga" endurohojar till större grusmaskiner och allroadhojar som Africa Twin och F650GS. Själv körde jag en supermotard som försetts med offroadhjul och den fjädring fick jobba satan i skogspartierna och mina handleder har tagit megamycket stryk.
Jag har fått ut otroligt mycket av helgen, kursmomenten var suveräna för mig, jag fick tips och råd om teknik och viss förståelse för varför efter att jag ställt tusen frågor och fått fundera lite. Huvudsaken för mig var att jag visste varför och sedan hur jag skulle börja för att kunna öva själv. Se'n var det "bara" att leka där på grusvägarna och shit vad det var kul att ta en kurva på kontrollerad sladd när polletten väl trillade ner!
Vadå räta ut en kurva?!? *haha* Nu när jag vet hur man sladdar med gas vill jag inte ha en enda rak vägsnutt och sandvägarna som första dagen var rena skräcken för att jag inte vågade gasa, var sista dagen hysteriskt roliga när jag försökte fölka Lunkans spår upp på vallarna.

Nu är jag inte där än, men jag förstår hur och vet att så småningom, kanske...
Jag vurpade styggt på grus (i ett dike iofs) för två år sedan och har undvikit underlaget sedan dess. Helgen har gett mig körglädje, även om skogen inte riktigt är min grej, men vägarna med sand, grus och gräs tar jag gärna igen. Och igen. Och igen.
Jag kan inte påstå att Matti och Lunkan var ett under av pedagogik, men faktum är att det här inte var en kurs, utan en resa med kursinslag och hade det BARA varit en resa hade jag gäspat och åkt hem besviken. Hade det varit mer kurs hade jag nog haft vissa synpunkter på arrangemanget vad gäller planering och metodik, men som det var upplagt nu, funkade det utmärkt för den som vågade ta för sig, hade hyfsad koll på grundläggande körteknik och hade full koll på hojen rent mekaniskt.
Vi fick oss en rejäl duvning i fjädringskunskap också och jag försökte mjölka Lunkan på allt som jag bara kunde ta åt mig, vilken kunskapsskatt! Suveränt.
Dagarna var lååånga och en del blev rejält trötta framåt eftermiddagen. En del av vurporna berodde alltså på trötthet, andra på att underlaget var ovant. En hel del vurpor berodde helt enkelt på att vi var för KORTA!!! *asg* Lite olämpligt stoppställe och så plötsligt fanns det ingenstans att sätta foten förrän hojen lutade så mycket att det bara var att släppa. En gång, mitt ute bland träden, i en liten slänt, fick jag övervikt neråt backen och det fanns inget annat att göra än att luta sig mot ett träd och vänta på assistans. Så kom Lunkan med sin stora tass och puttade upp mig så jag kunde köra vidare. *MUAHAHAHAHAAA*
Vad jag är mindre nöjd med är boendet och maten. För de pengarna förväntar jag mig lite mer faktiskt, för när jag är ute och kör hoj en hel dag vill jag ha lite mer lyx och ompysslat när jag sitter där på kvällen. För att vara en resa var det rätt kass. För att vara en kurs också förresten.
Är jag nöjd? Jajamensan. Jag har med mig verktygen hem för att fortsätta utvecklas som förare även på löst underlag, med trafiksäkerhet och körglädje som honnörsord. Som bonus har jag träffat ett gäng härliga tjejer som jag kan fortsätta köra hoj med, det är ju kanon!
Tack! Jag hoppas det finns utrymme för något liknande nästa år igen, gärna med samma ledare, med samma upplägg med dagsturer som utgår från samma boplats, men med ett lyxigare liv utanför hojkörandet.
Kramar på er allihop!
/ Veronica
PS. Jag kom på en sak till jag lärt mig! Varför man ska ha bröstplatta när man kör grus... speciellt om man ligger efter Lunkan. SHIT vilket blåmärke jag har. Det börjar skifta i grönt och gult nu och min sambo undrar lite vad vi egentligen har gjort... J-a Lunkan. *asg* DS.