DU tycker att beggade hojar är för dyra. Säljarna har sitt lägsta pris för att sälja.
Kan ni inte möta varandra så blir det ingen affär. Ganska enkelt, och väldigt effektivt.
Jag la ut min på annons första gången hösten -08. Ingen nappade - jag behöll. La ut igen -09, ingen nappade - jag behöll. La aldrig ut den i fjol, förrän sent i höstas. Kommer lägga ut i vår igen..
Får jag inte det jag begär, och det jag behöver för att kunna köpa nåt annat kul, så behåller jag en säsong till. Jag älskar hojen, är bara förändringsbenägen och vill testa nåt nytt. Köpare däremot verkar tro att man är pank och har fogden på farstun bara för att man har en annons ute (generellt).
Antingen hittar du en hoj du vill, i bra skick, från en säljare det är ordning på som tagit hand om grejerna. Och betalar lägsta ACCEPTERADE pris, eller så väntar du på nån med skuldberg som måste bli av med hojen NU.. Och tar vad du får.
Personligen betalar jag hellre några tusen extra för att få känna att hojen ägts av nån som gärna bytt olja en extra gång, sett till att smörja kedjan ofta nog och skött grejerna i allmänhet. Snarare än att köpa en hoj som är tvättat första gången inför försäljning, gått 1200 mil med torr kedja, kolsvart olja och körd av nån som varken behandlat koppling, växellåda eller nåt annat för den delen som en hoj förtjänar.
Vidare verkar (du är inte den första som kommer med liknande åsikter) det inte tas någon hänsyn eller förståelse för hur värdeminskningskurvan ska se ut. Om en 5 år gammal hoj ska kosta 50´, och kostar 150´ ny. Vad kostade den första ägaren som sålde efter 2 år och 1000 mil? Skulle det så fall kunna säljas några nya hojan öht?