Man kan lägga in hur mycket som helst i begreppet "motorcyklist", problemet är just att man tappar så många på vägen ju mer man strösslar tårtan...
Jag blir förbannad när man läser i tidningen att en "motorcyklist" gjort än det ena och än det andra. När man sen går på djupet med det inträffade så visar det sig att det handlar om ett körkortslöst fyllo på en stulen hoj...
Om en sådan är "motorcyklist" så vete tusan om jag vill vara det samma.
Jag skulle vilja återladda begreppet "motorcyklist" med en del värderingar som skapar en skillnad mot sådana som "åker hoj" (i bästa fall) eller dom bara råkar befinna sig på en tvåhjuling när dom checkar ut.
Grundläggande måste ändå vara att man har körkortsbehörighet för det fordon man framför, eller hur?
Jag tycker inte att man skall kunna kalla sig "motorcyklist" med bara ett *B*** i körkortet oavsett vad man kör.
...och tycker man inte att det är spännande nog att köra motorcykel utan man anser att man måste droga sig först så platsar man ärligt talat inte platsar på podiet märkt "motorcyklist". Nästan lika underligt beteende som att käka betablockerare för att ens våga köra hoj. Är det inte kul nog att köra hoj i sig så skall man låta bli.
Sedan det andra som du listar - det ligger faktiskt mycket i vad du säger: i mina ögon är en "motorcyklist" någon som vet varför han kör hoj, är angelägen om att få fortsätta göra det och är lika angelägen att inte förstöra andras möjlighet att göra det. Varken du som juridiskt kunnig eller jag som lekman tror att det är möjligt eller ens önskvärt med absolut bokstavstrogen lagefterlevnad i varje givet ögonblick.
Men du har rätt i ditt resonemang - de som bullrar oacceptabelt mycket stör andra och förstör för oss alla.
Den som tvivlar kan googla frasen "hatar motorcyklar" och sedan sätta sig ner och fundera ett tag.
Jag tänker inte peka finger åt de hastigheter andra väljer att färdas i, men visst kan vi enas om att det finns mer eller mindre olämpliga ställen att välja om man vill riskera sitt körkort och kanske som konsekvens även sitt liv?
Som till exempel någonstans där man minimerar risken att blanda in andra människors liv i sina egna misstag...
Jag vet att jag är lite larvig när jag på något sätt vill koppla 'motorcyklist' till det urgamla och nu bortglömda ordet "vägmannaskap". Googlar jag det så får jag tre träffar:
i ett masturbationsmagasin för bilentusiaster, jag själv tidigare på detta forum och en bloggares jämförelse mellan "sjömannaskap" och (ett för honom just påhittat ord?) "vägmannaskap". Bloggarens ingång till ämnet är extra intressant:
På vägen hör man ibland Harley Davidson hojjar med en megafon till avgasrör, vad är det? Dåligt vägmannaskap?
Oops! *rodnar*
Jag har under hela mitt aktiva liv närmat mig motorcykeln med respekt. Jag vet vad den kan göra med mig, men jag vet också vad vi kan åstadkomma tillsammans. Kraften i det sista är så mycket större än risken i det första, därför kör jag motorcykel.
För mig som väljer att ställa hojen om jag har huvudvärk eller en infektion i kroppen är det absolut obegripligt hur någon kan sätta sig berusad eller påverkad på en motorcykel. I mina ögon har denna individ aldrig kommit i kontakt med motorcykelns innersta väsen, och förtjänar därför inte epitetet "motorcyklist".
Flummigt? Abstrakt? Självförhärligande? Jag kan ge er rätt på alla tre punkterna om det för diskussionen vidare.
...men kan vi enas om att ordet "bilism" som nuförtiden är reducerat till människors förflyttning per bil -
och skadeverkningarna därav, så erbjuder det sällan använda ordet "motorcyklism" väldigt mycket fler lager av värden och värderingar. Kanske måste man först analysera "motorcyklismen" för att veta vad man skall ladda ordet "motorcyklist" med.
Jag tror vi skulle må bra av att höja statusen på vem som är "motorcyklist" eller inte. Men, det får bli ett annat år...
Hampe