Hade ett långt samtal med en hojbroder i går och efter det så har funderingarna som vanligt snurrat.
Är vi så livrädda att bli ifrågasatta att vi inte törs erkänna den där känslan man får när man hittar flytet på den där helt suveräna vägen tillsammans med en eller flera likasinnade, jag tror många i lönndom bara låter den bli en hemlighet i sommarminnesarkivet för att det är så opk att ens diskutera det.
Och för att slippa bli totalsågad så syftar jag inte på kamikazefarter utan dom där gångerna som dom gulröda sifferskyltarna inte helt korrelerar med nålen.
.Vem vet det är kanske bara är för att få i gång en diskussion..
Är vi så livrädda att bli ifrågasatta att vi inte törs erkänna den där känslan man får när man hittar flytet på den där helt suveräna vägen tillsammans med en eller flera likasinnade, jag tror många i lönndom bara låter den bli en hemlighet i sommarminnesarkivet för att det är så opk att ens diskutera det.
Och för att slippa bli totalsågad så syftar jag inte på kamikazefarter utan dom där gångerna som dom gulröda sifferskyltarna inte helt korrelerar med nålen.
.Vem vet det är kanske bara är för att få i gång en diskussion..
Last edited: