Syster-Tysks funderingar.

Ibland förstår jag inte riktigt varför saker och ting inte fungerar så smidigt som de borde. Varför har vi människor en tendens att strula till allting?

Jag strular säkert till saker jag med, och är nog lika lyckligt ovetande om det som människorna i min lilla berättelse som jag ska berätta.

Lill-Anders är en grabb som alla andra. Han går till jobbet när han ska, och har skoj med sina kompisar när tillfälle ges till det.

Han har nu flyttat till en mindre by och vill komma igång med sin träning. Byns lokala träningshall är egentligen skolans gymnastiksal, som efter skoltid utgör ett vattenhål för den lokala idrottsföreningen.

Idag är det onsdag, och idrottsföreningen har innebandy på programmet. Det har han fått reda på av Tjock-Lars, som är idrottsföreningens ordförande.

Lill-Anders beger sig i god tid iväg till gymnastiksalen för lite motion och glada kamrater.

Väl inne i omklädningsrummet stöter han på Bus-Bertil som är en yngre förmåga i föreningen.

- Hej, du är ny va? Säger Bus-Bertil.
- Javisst, säger Lill-Anders, jag har nyss flyttat in i gammkåken i slutet av vägen.
- Ok. Har du spelat innebandy förut?
- Jora, där jag bodde förut var jag med i ett Korpen lag, vi blev faktiskt trea i turneringen sist. Säger Lill-Anders och börjar plocka ur träningskläderna ur ryggsäcken.
- Cooolt, korpen...!! Då är du rätt bra va?
- Jag spelar mest för att det är roligt och man får motion, sen är det ju en lag sport.
- Givetvis... du, vilka coola dojjer du har!
- De här? Tack, men det är helt vanliga 'Nike' träningsskor.
- Ja, jag tyckte dem var ur-balla i allafall! säger Bus-Bertil med ett stort leende.

Just då kommer Tjock-Lars in i lokalen.
- Kolla vilka coola dojjer han har! Säger Bus-Bertil till Tjock-Lars.
Tjock-Lars tar ett par steg fram och tittat på skorna.
- Du vet väl att du inte får ha de där när du tränar med oss? säger Tjock-Lars lite surt.
- Nähä, varför då? undrar Lill-Anders givetvis.
- Nä, vi har bestämt det. Vi håller ju liksom inte på med tävling eller nån turnering eller så, så du får bara använda skor du har till vardags. Vi vill inte att andra nybörjare skall tro att vi ska börja i nån turnering, vilket de troligen gör om de ser oss med så extrema skor!
- Ha ha, du skämtar!
- Nä, inte alls. Bond-Ove spelar till exempel i stövlar.
- Ja, jag kör med mina nya vinterkängor, kläcker Bus-Bertil ur sig och visar stolt upp ett par Snow-Jogging skor han nyligen köpt.
- Men jag har ju liksom med de här skorna för att träna i?
- Ja, det är synd och skam men så är det, säger Tjock-Lars, men ska du nödvändigtvis ha de där värstingskorna så får du spela utan skosnören!
- Nä, det blir ju farligt ju!
- Ja, men vi har bestämt så!

Kontentan blev att Lill-Anders fick spela i sina träningsskor oknutna. Vilket i sin tur gjorde att han var nära att snubbla flera gånger, samt att han en gång råkade kliva på ett av skosnörena så det gick av.

Så varför skriver jag om det här då?

Fundera lite på hur det fungerar i våran värld på kursdagar. Kanske är det någon eller flera som vill köra på andra sulor än vad som är normen?
Varför krångla till det då?

;-)